Det här är en typisk fantasybok. Den utspelar sig någonstans på Riddartiden. Boken handlar väldigt mycket om att alla ska kämpa tillsammans. Bokens huvudperson är en pojke som heter Eragon, som var en vanlig pojke tills drakarna under Agaeti Blödhren förvandlade honom till mer lik en alv. Eragon är en väldigt betydelsefull person, eftersom han har en drake, som heter Saphira, så är han allas enda hopp att besegra kungen, Galbatorix. Christopher skriver detaljrikt och man får direkt en tydlig bild av omgivningen eller personerna. Boken kan vara rätt så tråkig i början. Men senare i boken blir det spännande. Boken påminner lite om Sagan om Ringen eftersom det utkämpas många strider. Skillnaden är att de inte slåss mot orcher utan människor, men också urgaler och Ra´zacer.
I mitten av boken blir Varden anfallna av soldater. Först skrattar Varden åt antalet soldater. Men sedan blir alla oroliga när Eragons bror och ärkefiende Murtagh dyker upp på sin drake Törne. Och när de märker att soldaterna inte känner någon smärta blir de ännu mer oroliga. Eragon och Saphira kastar sig upp i luften och möter Murtagh och Törne. Det blir en vild luftstrid. När Saphira och Törne plötsligt dyker stuprakt neråt börjar Murtagh utväxla hugg mot Eragon. Med hjälp av 13 besvärjares hjälp lyckas Eragon på magisk väg jaga bort Murtagh.
Ibland kan boken vara lite klurigt skriven, så jag rekommenderar den till skickliga fantasyläsare. Man får ofta tänka till när personerna växlar mellan att prata vanligt och prata med sinnet då texten står sned. Brisingr är den tredje boken i serien Arvtagaren, de andra böckerna heter: Eragon (den första boken), Den äldste (den andra boken) och Arvtagaren(den sista boken). Jag tycker boken är bra eftersom den påminner om både Harry Potter och Sagan om Ringen, som jag tycker är väldigt bra. Men jag tycker ändå att den här boken är lite bättre och mer uppslukande.
Du har givit en utmärkt sammanfattning av handlingen utan att avslöja slutet och du beskriver också genren, miljön och personerna. Den mest läsvärda delen är ändå den sista, för den ger läsaren en mycket tydlig bild av vad du tycker är bra respektive svårt med boken. Det är en mycket bra idé att dra paralleller till två andra, mycket kända, fantasyböcker.
SvaraRadera