I taket lyser stjärnorna! William

Vi har tillsammans i Grupp 1 läst boken "I taket lyser stjärnorna" av Johanna Thydelll.

Det här är en sorglig socialrealistisk bok som utspelar sig i nutid. Den handlar om Jenna som är 13 år och går i klass 7C. Det är en person som har många problem. Hennes pappa lämnade Jenna och hennes mamma när Jenna var ungefär två år. Men det största problemet är hennes mamma, Liv, som har bröstcancer, vilket hon haft enda sedan Jenna var sex år. Cancern gör allting svårare. I Jennas lägenhet är alla möbler anpassade för de höjder Liv klarar av. När de besöker andra och möblerna inte är anpassade efter Liv, kan det hända att hon till exempel inte orkar ta sig upp på benen från soffan eller inte orkar sträcka sig tillräckligt långt för att nå. En annan ovanlig sak att lägga märke till i lägenheten är att Liv har en rullator som hon får av Jenneas morfar, Albin, en bit in i boken. 

Jenna har bara en vän, Susanna. De är inte så populära eftersom de inte följer en enda av reglerna för att man ska vara någon. De röker inte, de dricker inte, och de pluggar mycket vilket man absolut inte får göra. I samma klass som Jenna och Susanna går i går Ulrika, eller Ullis som hon kallas. Hennes mamma är alkoholist. Hon är raka motsatsen till Jenna och Susanna. Hon dricker, röker och är populärast i skolan. Jenna och Susanna hatar Ullis. De kallar henne för Ullis Knullis.


På en föräldrarfest i början av boken blir det allmänt känt att Liv har cancer när hon anländer stönande med kryckor. Jenna förväntar sig att folk efter det ska tycka synd om henne vilket hon ABSOLUT inte vill. Och det blir inte bättre av att Liv flyttar till sjukhuset.

Johanna Thydell skriver med ett bra språk med enkla ord. Kronologin är bruten. Tidshopp bakåt sker hela tiden. 

När jag läser boken drar jag en parallell till boken Isdraken. Isdraken är också en socialrealistisk bok. Mik, huvudkaraktären i Isdraken, har precis som Ullis en förälder som är alkoholist.Ett tema i boken kan vara att en person inte alltid är som man tror. Man ska inte döma folk efter utsidan. 

Boken är både komisk och sorglig. I vissa kapitel kan man inte hålla sig för skratt, medans i andra kan man inte hålla tårarna tillbaka. Det är den kombinationen som får mig att känna att boken är så bra.